Språkstörning (DLD) hos barn: tecken och stöd

01Vad är det

Vad är språkstörning (DLD)?

Barn och elever som har en språkstörning har inte samma språkliga förmåga som jämnåriga. Enligt SPSM kan de ha svårt att förstå vad andra säger, att själva prata så att andra förstår, eller båda delarna. Språkstörning får konsekvenser för förmågan att tänka språkligt och att ta till sig undervisningen.

Internationellt används förkortningen DLD (developmental language disorder), en beteckning som dyker upp allt oftare även i Sverige.

En språkstörning kan kvarstå från skolåren till vuxenlivet, men svårigheterna visar sig på olika sätt i olika åldrar. Barn i förskolan har ofta problem med uttal och meningsbyggnad. I grundskolan kan det i stället visa sig som olika slags läs- och skrivsvårigheter. En språkstörning är inte statisk, utan varierar mellan olika individer och situationer.

02Tecken

Tecken på språkstörning hos barn

Enligt 1177.se kan barn med språkstörning ha problem med ett eller flera av följande:

• Uttal: svårigheter att uttala språkljuden, till exempel att barnet säger ”tatt” i stället för ”katt”. Problemen kan variera från enstaka uttalsfel till ett helt obegripligt tal.
• Grammatik: orden kan sakna ändelser eller vara felaktigt böjda.
• Korta meningar: barnet pratar med korta meningar och orden kan komma i fel ordning.
• Begränsat ordförråd: barnet har inte ord för allt det vill säga, blandar ihop ord och har svårt att hitta rätt ord.
• Nedsatt språkförståelse: barnet har svårt att förstå vad andra säger och missförstår ofta.
• Att använda språket: till exempel att ställa och svara på frågor, utveckla ett samtalsämne och kontrollera om den andra har förstått.

Ett flerspråkigt barn som har en språkstörning har det både på modersmålet och på andraspråket. Barnet kan också prata nasalt, ”i näsan”. En del barn har dessutom svårt att röra tunga och läppar, och då talar man om munmotoriska svårigheter.

03Olika åldrar

Form, innehåll och användning

SPSM delar in språket i tre områden: form, innehåll och användning.

• Form: yngre barn har ofta svårt med språkets form. Det kan visa sig genom att barnet byter ut eller utelämnar språkljud, eller kastar om ordföljden i meningar.
• Innehåll: i skolåldern handlar det oftare om språkets innehåll. Eleven kan ha ett litet ordförråd, svårt att plocka fram ord ur minnet, svårt att sortera och kategorisera ord som hör ihop och svårt att förstå instruktioner.
• Användning: det handlar om att kommunicera och samspela med andra. Den som har svårt med språkets användning kan ha svårt att använda och tolka ögonkontakt, kroppsspråk och mimik, att vänta på sin tur i samtalet eller att förstå underförstådda budskap.

De exekutiva funktionerna är ofta påverkade vid en språkstörning. Det kan handla om nedsatt förmåga att resonera med sig själv, att planera vad som ska göras och att repetera instruktioner i arbetsminnet, vilket kan ge problem i skolan, förskolan och vardagen.

04Orsaker

Vad beror språkstörning på?

Det finns inte alltid någon känd orsak. Enligt SPSM finns det olika orsaker till språkstörning:

• Ärftlighet: många barn med språkstörning har nära släktingar, till exempel syskon eller föräldrar, med liknande svårigheter. Ett barn med svårigheter med uttal och meningsbyggnad kan ha en förälder med läs- och skrivsvårigheter. Forskning visar att graden av språksvårigheter ofta hänger samman med hur stark den ärftliga påverkan är, och forskare har identifierat flera gener som är kopplade till språkstörning.
• Miljö: händelser under graviditeten eller i samband med förlossningen kan påverka barnets hjärnutveckling, till exempel för tidig födsel, låg födelsevikt eller syrebrist till hjärnan vid förlossningen.

Enligt 1177.se kan språkstörningen också bero på nedsatt hörsel. Ofta samverkar flera olika faktorer. Det kan vara ett tecken på en allmänt försenad utveckling eller hänga ihop med andra svårigheter, som autismspektrumstörning och adhd. SPSM skriver att det är vanligt att språkstörning förekommer tillsammans med adhd, autism och läs- och skrivsvårigheter.

05Hur vanligt

Hur vanligt är det, och påverkar flerspråkighet?

Enligt 1177.se beräknar man att 1–2 procent av en årskull barn har en grav språkstörning. Språkstörning är tre gånger vanligare hos pojkar än hos flickor. I fyraårsåldern är den grundläggande språkutvecklingen klar hos de flesta barn, men uppskattningsvis 10 procent av alla fyraåringar har språksvårigheter av olika svårighetsgrad.

Språkstörning är lika vanlig hos flerspråkiga barn som hos enspråkiga, och flerspråkighet leder inte till språkstörning. Diagnosen ställs bara om den språkliga nedsättningen finns på alla barnets språk, och därför krävs en språklig bedömning av alla språk, inte bara svenskan. SPSM skriver att språkstörning både under- och överdiagnostiseras, eftersom det kan vara svårt att avgöra orsaken hos en flerspråkig elev. Språkförmågan kan också påverkas av att barnet har hört ett språk för lite.

06Annat

Det handlar inte alltid om en språkstörning

Det finns flera anledningar till att någon har svårt att göra sig förstådd eller att uppfatta andras språk. Enligt SPSM är det viktigt att ta reda på orsaken för att kunna ge rätt stöd:

• Hörselnedsättning kan ge ett litet ordförråd och försenad språkutveckling. Den leder inte i sig till en språkstörning, men de kan förekomma tillsammans. Auditiva perceptionssvårigheter, att det trots god hörsel är svårt att urskilja och tolka ljud, är däremot vanligt tillsammans med språkstörning.
• Selektiv mutism räknas inte som en språkstörning, även om det också kan finnas språkliga svårigheter.
• Stamning räknas inte som en språkstörning, men kan innebära stora svårigheter att uttrycka sig.
• Verbal dyspraxi innebär svårigheter att planera och samordna talrörelser. Det räknas inte som en språkstörning, men det är vanligt att ha båda.

07Söka hjälp

När ska ni söka hjälp, och vad gör logopeden?

1177.se ger exempel på när det kan vara dags att söka hjälp:

• 0–6 månader: barnet har svårt att suga eller svälja, tittar inte på den som talar till det eller är mycket tyst.
• 6–12 månader: barnet jollrar ovanligt lite eller inte alls, eller lyssnar inte på den som talar till det.
• 1–2 år: barnet styrs mest av vad det ser och sällan av vad man säger, eller visar inte intresse för kontakt, lek eller kommunikation med andra.
• 2–3 år: barnet meddelar sig mest genom att ta den vuxne i handen, visa eller peka, försöker inte alls härma ord, är mycket svårt att förstå även för familjen eller verkar ha svårt att förstå vad du säger.
• 4–6 år: barnets ord är svåra att förstå, barnet har svårt att sätta ihop ord till meningar, tycker inte om att tala, missförstår ofta uppmaningar eller har svårt att berätta och hänga med i en berättelse.

Är barnet under sex år kan du prata med en BVC-sköterska om remiss till en logoped. Hos logopeden får ni bedömning, råd, träningstips eller behandling. Föräldrarna får berätta hur de ser på barnets språk, och sedan samtalar och leker logopeden med barnet och observerar hur kommunikationen fungerar, med testmaterial och leksaker. Logopeden kan ge råd om hur ni stimulerar barnets tal och språk och samarbetar vid behov med förskola, specialpedagog, psykolog och BVC. Läs också om när barn börjar prata.

I vår mottagning för logopedi i Bilbao gör vi en bedömning av barnets tal och språk och ger råd till familjen (besöken sker på spanska).

08Stöd

Stöd i förskola och skola, och vad säger forskningen?

SPSM ger råd till den som undervisar barn med språkstörning:

• arbeta med visualisering och förstärk tal med illustrationer,
• använd vardagliga ord och korta meningar,
• öva på berättande och på att utöka ordförrådet,
• ge många tillfällen till repetition, mer tid för uppgifter och samma redovisningssätt som eleven redan har lärt sig.

Enligt 1177.se kan TAKK, tecken som alternativ och kompletterande kommunikation, användas: man pratar samtidigt som man tecknar nyckelorden, så att tecken och tal förstärker varandra. TAKK är bra för alla barns språkutveckling men nödvändigt för vissa.

En Cochrane-översikt (Law m.fl., 2003) samlade 25 studier om logopedisk behandling av barn med primära tal- och språksvårigheter. Behandlingen hade effekt för barn med svårigheter med uttal (fonologi) och ordförråd, men det fanns mindre belägg för effekt vid svårigheter att förstå språk. Resultaten för meningsbyggnad var blandade. Det fanns ingen skillnad mellan behandling som gavs av logoped och behandling som gavs av utbildade föräldrar, och inte heller mellan grupp och individuell behandling.

09Skillnader

Där källorna inte är överens

Källorna skiljer sig i några avseenden:

• Går det över? SPSM skriver att en språkstörning kan kvarstå från skolåren till vuxenlivet. I bakgrunden till Cochrane-översikten står att de flesta barns svårigheter går över, men att de som kvarstår in i skolåldern kan ge långvariga problem med läsning och skrivning, socialt samspel, beteende och skolresultat.
• Hur vanligt? 1177.se anger att 1–2 procent av en årskull har en grav språkstörning och att cirka 10 procent av fyraåringarna har språksvårigheter. Cochrane-översikten utgår från att ungefär 6 procent av barnen har tal- och språksvårigheter.

10Kort sagt

Det viktigaste om språkstörning

• Språkstörning (DLD) innebär att barnet inte har samma språkliga förmåga som jämnåriga.
• Det kan gälla uttal, grammatik, ordförråd, språkförståelse och att använda språket i samspel.
• Orsaken är inte alltid känd; ärftlighet är vanligt.
• Flerspråkighet orsakar inte språkstörning, men alla barnets språk behöver bedömas.
• Sök hjälp via BVC om barnet inte följer språkutvecklingen för sin ålder.
• Logopeden bedömer, ger råd och behandlar; skolan kan anpassa undervisningen.