Selektiv mutism: när barnet pratar hemma men är tyst i skolan

01Vad är det

Vad är selektiv mutism?

Selektiv mutism kallas också ofrivillig tystnad. Enligt 1177.se innebär det att ett barn bara pratar i vissa trygga miljöer men är helt tyst i andra. Det vanligaste är att barnet pratar hemma med familjen men inte i skolan.

Oförmågan att prata är helt ofrivillig och går inte att styra med viljan. Ibland kan barnet kommunicera på andra sätt, till exempel genom att nicka, använda gester eller skriva lappar.

02Skillnad

Blyghet eller selektiv mutism?

Barn som börjar skolan kan ofta vara tystlåtna i början, men det brukar gå över efter cirka en månad. Selektiv mutism är när tystnaden fortsätter att vara ett problem.

För att det ska räknas som ett ångestsyndrom ska barnet enligt 1177.se ha haft symtomen i minst sex månader, och de ska ha påverkat hur barnet fungerar hemma, med kompisar, i skolan och på fritiden. Det är inte ovanligt att ett barn har besvär som stämmer med mer än ett ångestsyndrom.

03Ångest

Ett av ångestsyndromen

1177.se räknar selektiv mutism till ångestsyndromen hos barn, tillsammans med bland annat specifika fobier, separationsångest, generaliserat ångestsyndrom, social ångest, paniksyndrom och agorafobi.

Ångest hos barn kan märkas på många sätt: barnet gråter lätt, får utbrott, verkar rastlöst, har svårt att somna eller koncentrera sig, blir lätt irriterat eller drar sig undan. Ångest känns ofta i kroppen, till exempel som en klump i magen, ett tryck över bröstet eller att det är svårt att andas.

04Orsaker

Vad beror det på?

Det är oklart varför vissa barn och tonåringar utvecklar ångestsyndrom. Enligt 1177.se kan det finnas en medfödd rädsla för vissa hotfulla saker eller situationer.

Ångesten kan också utlösas av stora förändringar, som en flytt eller att en närstående blir allvarligt sjuk eller dör. När barnet känner mycket stark rädsla och börjar undvika det som skrämmer kan det med tiden övergå till ett ångesttillstånd. Ångest hos barn beror mycket sällan på ett dåligt föräldraskap.

05Behandling

Hur behandlas selektiv mutism?

Behandlingen anpassas efter barnets ålder och mognad och blir oftast bättre om föräldrar eller närstående är delaktiga. Enligt 1177.se består behandlingen av ångestsyndrom av tre delar:

• Kunskap om ångest: du och barnet lär er hur ångest fungerar och hur kroppen reagerar vid rädsla.
• Kognitiv beteendeterapi (KBT): barnet får stöd att stegvis närma sig de obehagliga känslorna, så kallad exponering, och lär sig metoder för avslappning. Det är viktigt att öva ofta hemma.
• Läkemedel vid behov: om KBT inte räcker kan läkemedel från gruppen SSRI läggas till. Det kan ta några veckor innan de får effekt, och i början kan barnet må sämre.

06Bemötande

Bemötande hemma

Det första du kan göra är att skaffa dig kunskap om ångestsyndrom. 1177.se ger bland annat dessa råd till föräldrar:

• att fortsätta undvika det som ger ångest förstärker ångestsyndromet; uppmuntra barnet att ändå göra det hen är rädd för,
• ställ lagom höga krav på vad barnet ska försöka klara av,
• ta barnets problem på allvar från början och sök helst vård i samråd med barnet,
• det är mänskligt att bli arg, men det hjälper inte att skälla på ett barn som redan känner rädsla.

Att öva på att göra saker trots ångest kan också stärka barnets självkänsla.

07Vården

Var söker man hjälp?

Beroende på barnets ålder kan ni enligt 1177.se få hjälp via barnavårdscentralen (bvc) för barn upp till sex år, en ungdomsmottagning eller barn- och ungdomspsykiatrin (bup). I många regioner kan du ta en första kontakt för råd om psykisk hälsa.

Du som förälder kan också behöva stöd för egen del, till exempel samtalsstöd på vårdcentralen. I vår mottagning för logopedi i Bilbao arbetar vi med barns kommunikation (besöken sker på spanska).

08Forskning

Vad säger forskningen?

En översikt från 2015 (Muris och Ollendick) beskriver selektiv mutism som en relativt ovanlig barnsjukdom där barnet konsekvent inte pratar i vissa miljöer, till exempel i skolan, trots att det pratar normalt i andra, till exempel hemma. Ångest är ett framträdande symtom hos många av barnen, och forskningen om orsaker och behandling stöder att det klassas som ett ångestsyndrom. Författarna lyfter samtidigt kritiska frågor kring den klassificeringen.

I en randomiserad studie (Oerbeck m.fl.) fick 24 barn i åldern 3–9 år antingen tre månaders behandling hemma och i skolan eller stod på väntelista. Behandlingen ökade barnens tal i skolan signifikant, medan väntelistgruppen inte förändrades. Yngre barn förbättrades mer, vilket enligt författarna understryker vikten av tidiga insatser.

09Skillnader

Där källorna inte är överens

Källorna lägger tyngden på olika saker:

• Klassificering: 1177.se räknar selektiv mutism till ångestsyndromen utan förbehåll. Muris och Ollendick stöder den klassificeringen men tar också upp kritiska invändningar mot den.
• Behandlingens form: 1177.se beskriver KBT med exponering och läkemedel vid behov. Studien av Oerbeck m.fl. prövade en behandling i hemmet och i skolan med beteendetekniker, utan läkemedel.
• Hur vanligt det är: 1177.se anger ingen siffra; Muris och Ollendick beskriver det som relativt ovanligt.

10Kort sagt

Det viktigaste om selektiv mutism

• Barnet pratar i trygga miljöer, oftast hemma, men är tyst i andra, ofta i skolan.
• Tystnaden är helt ofrivillig och går inte att styra med viljan.
• Tystlåtenhet i början av skolan brukar gå över på ungefär en månad; selektiv mutism gör det inte.
• Den räknas till ångestsyndromen hos barn.
• Behandlingen bygger på kunskap om ångest och KBT, med läkemedel vid behov.
• Föräldrarnas delaktighet och tidiga insatser gör skillnad.