Verbal dyspraxi (taldyspraxi) hos barn

01Vad är det

Vad är verbal dyspraxi?

Verbal dyspraxi, talmotoriska planeringssvårigheter, talapraxi och taldyspraxi är olika namn på samma sak. Enligt Mun-H-Center har man i Sverige valt begreppet taldyspraxi för barn med medfödda svårigheter.

Taldyspraxi är en motorisk störning. Den innebär svårigheter med att planera, programmera, automatisera och samordna de muskler som styr andning, röst och artikulation. Svårigheterna beror inte i första hand på muskelsvaghet. Orsaken tros vara en påverkan på hjärnans planering av de rörelser som behövs för att säga ljud, stavelser och ord. Barnet vet vad det vill säga, men har svårt att samordna rörelserna som krävs.

Svårigheterna är medfödda och det kan finnas en ärftlig komponent. SPSM beskriver verbal dyspraxi som svårigheter att hitta, samordna, planera och automatisera talrörelser utan att talmuskulaturen är påverkad, till exempel att hitta och snabbt växla mellan olika artikulationsställen i munnen.

02Tecken

Tecken på taldyspraxi hos barn

Mun-H-Center beskriver flera tecken:

• det är vanligt att barnet jollrade sparsamt som litet,
• senare i utvecklingen har barnet svårt att härma tal,
• barnets uttal av ett ord kan variera från gång till gång,
• uttalsfelen är inkonsekventa och gäller både vokaler och konsonanter,
• barnet har svårt med övergångarna mellan ljud (koartikulation),
• talets intonation, rytm och dynamik (prosodin) är avvikande.

Taldyspraxi gör att talet blir svårare att förstå. Läs- och skrivinlärningen kan bli försenad, men enligt Mun-H-Center har barnen ofta stor hjälp av läsningen när de väl har knäckt läskoden: läsningen fungerar som en guide och barnet hittar lättare rätt ljud.

03Språkstörning

Är verbal dyspraxi en språkstörning?

Nej. Enligt SPSM räknas verbal dyspraxi inte som en språkstörning, men det är vanligt att ha både språkstörning och dyspraxi.

Mun-H-Center skriver att många barn med talmotoriska svårigheter också har språkliga svårigheter och då behöver behandling även för dem. Om barnet har uttalade talmotoriska svårigheter behöver den språkliga träningen kompletteras med metoder som fokuserar på att träna talrörelserna.

SPSM påpekar att det kan finnas flera orsaker till att ett barn har svårt att göra sig förstådd, och att det är viktigt att ta reda på orsaken för att kunna ge rätt stöd. Läs också om när barn börjar prata.

04Utredning

Hur utreder logopeden?

Enligt Mun-H-Center är utredningen av barnets svårigheter avgörande för valet av behandling. Förutom tal- och språkförmågan behöver logopeden bedöma i vilken grad barnet har påverkan på:

• sensoriken, alltså känseln,
• muskelfunktionen: spänning (tonus), styrka och rörelseomfång,
• den motoriska planeringen, förmågan att styra rörelserna med viljan (praxis).

Många barn med taldyspraxi har någon form av sensorisk avvikelse, vilket kan visa sig i test som kallas oral stereognosi eller tvåpunktsdiskrimination. Metoderna för att testa sensorik är dock mycket generella och kan inte visa mindre avvikelser. Nedsatt känsel anses påverka talutvecklingen negativt, och sensomotorisk behandling innefattar både taktil stimulering och motorisk träning.

I vår mottagning för logopedi i Bilbao bedömer vi barnets tal och ger råd om träningen (besöken sker på spanska).

05Motorisk inlärning

Varför träningen bygger på motorisk inlärning

Svårigheter med motorisk inlärning anses vara en av grundorsakerna till taldyspraxi. Därför bör principer för motorisk inlärning ligga till grund för behandlingen, skriver Mun-H-Center.

Man skiljer mellan motoriskt utförande, att barnet kan göra rörelsen i terapirummet med hjälp, och motorisk inlärning, att barnet kan göra rörelsen i en annan miljö och under andra omständigheter. Det är inlärningen som behövs för att förmågan ska fungera i vardagen.

• Motorisk inlärning anses gynnas av kortare träningspass ofta och av att växla mellan de ord och ljud som tränas.
• Återkopplingen ska först vara frekvent och direkt, och sedan glesas ut och komma med mer fördröjning.
• Man kan göra barnet medvetet om hur rörelsen gjordes, eller om den blev rätt eller fel. Båda sätten anses lika effektiva, men det första används oftast tidigt i träningen.

06Metoder

Träningsmetoder vid taldyspraxi

Det finns flera etablerade träningsmetoder för barn med taldyspraxi. Alla logopeder arbetar inte med alla metoder, eftersom vissa kräver särskild vidareutbildning. Mun-H-Center ger exempel:

• DTTC: barnet tittar, lyssnar och säger orden tillsammans med logopeden, som också använder taktila ledtrådar och lägger till eller tar bort stöd efter barnets nivå.
• ReST: barnet övar på påhittade ord, så att det kan koncentrera sig på talrörelsen, rytmen och betoningen. Behandlingen ges av logoped och ska ges intensivt.
• Nuffield Dyspraxia Programme: går från delar till helhet, från enskilda språkljud och enkla stavelser till ljudsekvenser och sedan spontant tal.
• PROMPT: en taktil-kinestetisk metod där den som tränar guidar ljudens placering med händer och fingrar.
• Successive Approximation: utgår från barnets befintliga tal och förenklade ord, och utökar sedan ljudförrådet stegvis.
• Placeringsträning: används om barnet inte hittar rätt artikulationsställe på grund av muskelsvaghet eller otillräcklig muskelkontroll.

07Så tränar ni

Principer för träningen

Mun-H-Center sammanfattar några generella principer:

• barnet ska sitta bra, med stöd för fötterna,
• börja på barnets nivå, ofta med de enklaste rörelserna som m, b och p tillsammans med en vokal,
• säg ordet tillsammans och rikta barnets uppmärksamhet mot din mun,
• ge många repetitioner och använd ett långsamt tempo,
• använd alla sinnen, och framför allt det taktila,
• träna främst ljud i sekvens, alltså ord, och inte enskilda ljud,
• välj ord och meningar som är meningsfulla för barnet i vardagen, till exempel ”jag vill” eller ”min tur”,
• var modell i stället för att ge instruktioner,
• ge positiv återkoppling när ordet blev rätt och berätta varför, men beröm inte när det blev fel,
• se till att det finns chans att det blir mer rätt än fel, så att träningen blir positiv.

Barn med taldyspraxi behöver tidiga insatser för att underlätta läs- och skrivinlärningen och tillgång till hjälpmedel, till exempel en dator med talsyntes.

08Forskning

Vad säger forskningen?

En Cochrane-översikt (Morgan m.fl., 2018) letade efter randomiserade studier om behandling av barn och ungdomar med taldyspraxi. Översikten beskriver taldyspraxi som ovanligt, med 0,1 procent av befolkningen.

• Bara en randomiserad studie hittades, med 26 barn i åldern 4–12 år med lätt till måttlig taldyspraxi av okänd orsak.
• Studien jämförde Nuffield Dyspraxia Programme och ReST, givna intensivt en timme fyra dagar i veckan i tre veckor.
• Båda gav förbättring en månad efter behandlingen när det gällde hur korrekt barnen sa orden.
• Det gick inte att säga att den ena metoden var bättre än den andra, eller att någon av dem var bättre än ingen behandling eller vanlig behandling.
• Det saknades belägg för effekten av andra behandlingar för barn i åldern 4–12 år med taldyspraxi av okänd orsak.

09Skillnader

Där källorna inte är överens

Källorna skiljer sig i några avseenden:

• ReST: Mun-H-Center skriver att studier har visat att ReST fungerar för barn i åldern fyra till tolv år. Cochrane-översikten fann begränsade belägg för förbättring, från en enda studie, och kunde inte säga om metoden är bättre än ingen behandling.
• Andra metoder: Mun-H-Center skriver att det finns viss vetenskaplig evidens för att PROMPT är effektiv. Enligt Cochrane-översikten fanns det inga belägg för effekten av andra behandlingar än de två som studerades, för barn med taldyspraxi av okänd orsak.

10Kort sagt

Det viktigaste om verbal dyspraxi

• Verbal dyspraxi, talapraxi och taldyspraxi är olika namn på samma svårighet.
• Barnet vet vad det vill säga men har svårt att planera och samordna talrörelserna.
• Typiskt är uttalsfel som varierar, svåra övergångar mellan ljud och avvikande talrytm.
• Det är inte en språkstörning, men det är vanligt att ha båda.
• Träningen ska vara intensiv, frekvent och individuell och bygga på motorisk inlärning.
• Forskningen om metoderna är fortfarande begränsad.